Winnet Valdemarsvik

Idag har jag bara pratat, i timtal! Märklig känsla att sitta på ett kontor och ringa runt, skriva och inte göra ett dyft fysiskt under flera timmar, mer än att prata. Men samtidigt så kan jag nog inte åstadkomma någon som helst förändring utan att just prata med människor, diskutera, undersöka och kanske väcka tankar. Just nu håller jag på med två grenar; dels Handelsplats Valdemarsvik, där jag försöker få till grupper i alla kommundelar med handlare och intresserade för att arbeta under det gemensamma paraplyet "Handelsplats Valdemarsvik". Ett första problem där är ju namnet Valdemarsvik, som för en utomstående betyder kommunen med alla kringorter, skärgård och natur, men för en som bor i Gusum, eller Ringarum, betyder just centralorten Valdemarsvik. Det här är ett gammalt och känt dilemma: hur ska man tala om hela kommunen Valdemarsvik utan att hela tiden behöve säga eller skriva "Valdemarsviks kommun"? Någon som har ett förslag? Andra grenen som jag jobbar med parallellt är frukostmötet den 21 november med max 10 lyckade män. Det kan vara män som lyckats bra i sitt företag eller i sin karriär, och jag vill veta hur de lyckats, vad de gör rätt där kanske kvinnor inte kommer fram eller lyckats lika bra. Jag vill också höra deras tankar om kvinnors företagande och jämställdhet.Det viktiga i den här träffen är att männen ska känna sig trygga och så anonyma som man kan vara i Valdemarsvik, för det de säger, tycker och tror ska dokumenteras, men inte vilka de är. Senare är kvinnorna välkomna på en frukostträff för att höra och diskutera vad som sagts. Låter det spännande eller bara knäppt? Tja, visst är det lite knäppt, men eftersom samhället ser ut så här kan det aldrig vara fel att veta hur männen som styr tänker. Om det sedan kan leda till en förändring återstår att se, men bara det faktum att männen jag ringt gärna kommer (de som inte hade möjlighet att komma just det här dagen ville att jag skulle göra fler liknande möten för de ville gärna delta)och pratar kring dessa frågor tror jag kan skapa nya tankar. På återskrivande!

Jag tror vi måste ha vissa grundförutsättningar som alla kan vara överens om. Men redan där kan man lätt stöta på patrull. Om man säger att det finns genetiska skillnade på kvinnor och män vilket gör att vi till viss del tänker, agerar, reagerar, kommunicerar, prioterar osv, olika så finns det de som håller med, medan andra, övervägande yngre, anser att allt detta beror på tradition och uppfostran. Det enda som skiljer är vissa små fysiska egenskaper såsom denna lilla detalj med att föda barn och amningen som kan följa därpå (fast det detaljen har vi ju rationaliserat bort, om inte annat så finns det bröstpump). Så, innan jag fortsätter mitt jämställdhetsprojekt i Valdemarsviks kommun vill jag redogöra för min ståndpunkt i den här frågan. Jag är fyllda 42, gift och har tre barn. Har i hela mitt liv varit intresserad av vad som formar en människa och hur vi blir de vi blir. Läst mycket och pratat mycket med många. Jag är av den starka övertygelsen att vi är olika för vi behöver hela spektrat i samhället, vi behöver de kvinnligaste kvinnorna och de manligaste männen, vi behöver också alla däremellan, ända till de manhaftigaste kvinnorna och de mest feminina männen. Alla har en aspekt, synpukt och åsikt att berika världen med, alla har en egen infallsvinkel som kan stärka samhället och bygga en mer hållbar värld. Men problemen uppstår när vi lägger en värdering vid egenskaper, intressen eller prioriteringar. I vårt moderna samhälle har det blivit korrekt och logiskt att det anses mer värdefullt, ger högre lön, att ägna sig åt maskiner, industri eller pengar, än att vårda människor, att vårda sjuka, utbilda, fostra, förlösa eller vårda vid livets slutskede. Alla dessa typiskt kvinnliga arbeten har en lägre status än de typiskt manliga yrkena. Detta är ett mycket stort problem! Det visar att vi värdesätter döda ting betydligt högre än levande varelser, och det skrämmer mig. Jämställdhet i mina ögon är absolut inte att vi ska vara lika eller göra samma saker, MEN vi ska vara lika mycket värda, våra ord,åsikter och synpunkter ska väga exakt lika tungt som en mans, även om vi uttalar dem med en svagare röst, utan stor mage och med armarna i kors över bröstet. Så, hur når vi dit? Har inte hittat det ultimata svaret, men jag tror på dialog och kommunikation så jag har börjat bjuda in till en mansgrupp för att höra några lyckade mäns tankar i frågan....Jag återkommer!

Nu har jag börjat boa in mig på kontoret, det var fruktansvärt vitt och öde, med trist betonggolv. Hur ska man kunna tänka i en sådan miljö? Var också och inspekterade möteslokalen Bokö, som jag numera har fri tillgång till, om den inte är uppbokad förstås. Vet inte om du har varit där, men det är alltså en stor lokal med ett långt bord, sköna fåtöljer, en stor whiteboardtavla och....that´s it! Inga gardiner, inga tavlor (eller affischer) på väggarna, absolut ingen golvbeklädnad utan ett grått betonggolv med en stor spricka som löper tvärs över rummet. Ja, jag är väl kvinna då, för jag får svårt att förstå hur man kan tänka fritt i denna miljö, hur man ska kunna slappna av, definiera problem och diskutera fram förslag, åtgärder och lösningar. När varje ord ekar mot den kala betongen, när hela utrymmet skriker tomhet och ödslighet, då blir det svårt att vara kreativ, hitta samarbetsvägar och tänka nytt. Nej, jag skriver inte detta för att gnälla och klaga, bara återigen visa på en typisk skillnad på manligt och kvinnligt, båda behövs! Läste någonstans "ge en kvinna ett hus och hon ger dig ett hem". lite så är det ju och jag är långt ifrån någon huslig pysselkvinna, men vi behöver trivas i vår omgivning, annars presterar vi inte vårt bästa. Behöver jag påpeka att det varit manliga ordföranden och VD för centrumhuset under hela den tid jag känner till. Vi får se hur mycket jag kan åstadkomma just på den här punkten, men jag hoppas att du vill komma till Bokö för att diskutera med mig och andra. Jobbar för fullt med att få en fullständig mejllista till företag i kommun, med fokus på kvinnliga men även många andra också. När detta är klart kommer jag att bjuda in till olika diskussionsmöten ganska snart. Om du vill vara med så är det bara att höra av sig [email protected] Och nej, detta handlar inte om att tycka synd om kvinnor, eller stötta kvinnor som funderar på att starta företag, det är dags att ta frågan ett steg längre; varför ser det ut som det gör, varför är det fortfarande så stor andel män som styr i samhället, och varför är det så få kvinnor som driver företag. Vill du hjälpa mig att hitta svaren? Välkommen!

Nu har det snart gått en vecka sedan jag var i Linköping och träffade de övriga i Winnet-gänget på länsstyrelsen. Vet jag lite mer? Ja, jag har fått några konkreta uppgifter; ha kontakt med universitetet i Linköping och med hjälp av studenter ordna dokumentation, statistik och undersökningar vad gäller jämställdheten, kvinnors företagande och de aktiviteter som Winnet kommer att anordna under nästa år. En annan i gruppen, en man från Finspång, ansvarar för media och information, ska fixa en snygg hemsida, utskick och sköta press, sedan har vi alla fått olika uppgifter; boka föreläsare för alla i länet, torgaktiviteter osv. Men förutom detta har jag fått fria händer att lägga upp arbetet i just min kommun. Tack vare Ewa har jag ju fått en hel del bakgrundsinformation och jag är glad över att hon vill fortsätta vara mitt bollplank!

Just olika bollplank behöver jag ju skaffa mig så fort som möjligt, har som tur är bra folk omkring mig som absolut inte är några ja-sägare utan stöttar mig i min ambition att göra Valdemarsvik till Sveriges mest jämställda kommun (!) men också kritiserar, ifrågasätter och utmanar mig. Tack för det, utan självständigt tänkande människor kommer vi ingenstans och jag behöver diskutera med oliktänkare. Så min första uppgift blir att leta efter människor, både kvinnor och män, som vill bli mina diskussionspartner, både i fyskiska möten och mejlledes. Har fått ett kontor i Sjöhuset vilket innebär att jag får tillgång till möteslokalen Bokö där jag hoppas på många och givande möten med alla som vill vara med i processen att skapa en jämställd kommun som får alla att växa, är du intresserad nås jag via mejl [email protected] och snart också telefon, (så snart jag fått låna en från kommunen): Det känns väldigt skönt att kommunen står bakom mig i detta projekt, för det handlar ju inte om män mot kvinnor- eller jag mot kommunen- det handlar om män och kvinnor som tillsammans jobbar framåt!
Hoppas du vill vara med!

Nu ska vi se, det var väl i förrgår som näringslivschefen ringde mig och frågade något i stil med "Vill du bli projektledare för..."jag minns inte hur han sa.."kvinnliga företagare i Valdemarsvik?", eller något liknande.
Jag blev ju glad, förstås. Projektledare låter väl bra, och det där med kvinnliga är ju mitt gebit, företagare har jag varit i drygt elva år. När han sedan nämnde jämställdhet så var jag nog fast, även om jag inte helt sagt ja än. Jag svarade att jag ville veta mer, fick lite papper och två namn; Ewa och en Erica i Linköping. Idag träffade jag Ewa och fick mer information om vad som gjorts innan och vad som är tanken med rc som nu ska byta namn till Winnet, Wimmen In Network. (Lite dataaktigt namn, men jag förstår tanken), pratade som hastigast med en sprudlande Erica som välkomnade mig till länstyrelsen i Linköping på måndag för en heldag i Winnets namn.

Tänk vilka vändningar livet kan ta. Jag som aldrig tänkt ingå i en kvinnogrupp, eller nätverk överhuvudtaget, har den senaste tiden mer och mer funderat just i nätverksbanor eftersom jag ser den förödande manliga dominansen i vår kommun. För mig handlar det inte om rättviseskäl; att lika många kvinnor som män ska ha feta arvoden från styrelser och chefsuppdrag, utan det handlar om en balans i arbetet som rör oss alla. Häromveckan intervjuade jag nya ordförande för barn -och utbildningsutskottet, Helen J Kokkonen, idag Ulla Wallring Fall, ny ordf. för vård och omsorg. Båda pratade om de mjuka värdena, personalen, vården, utbildningen, bemötandet osv, där män ofta sätter fokus på byggnader och lokaler. Utan ändamålsenliga lokaler kan vi inte bedriva god vård eller utbildning, utan bra värdegrund, utbildning och pedagogik kan vi heller inte erbjuda bra vård eller utbildning. Vi behöver lära oss att samarbeta, för allas bästa. Både män och kvinnor behövs, likvärdigt. Det är dags att alla får upp ögonen för det.

Så, jag återkommer efter heldagen i Linköping på måndag då jag förhoppningsvis vet lite mer om vad arbetet går ut på!
Må så gott och ta hand om varandra
Liona

Äntligen är vi på banan igen!
Under namnet Valdemarsviks ResursCentrum drev vi från aug 2007 - mars 2010 flera projekt med fokus främst på jämställdhet och kvinnors företagande (vi hade blogg då med). Nu kommer verksamhet med liknande inriktning startas upp, men nu i ny regi, med nytt namn och med ny blogg ;-)

Vi heter numera Winnet Valdemarsvik. Ansvarig för organiseringen av verksamheten är Valdemarsviks Kommun och Liona Fahlström kommer vara den utförande projektledaren.

Kontaktuppgifter:
Hans Lorentzon, näringslivschef Valdemarsviks kommun
[email protected]