Winnet Valdemarsvik

Skulle i går kväll hålla i ett ganska stort möte med drygt 30 deltagare tillsammans med näringslivschefen Lorentzon. Det handlade om handel och jag hade varit involverad i planeringen i flera månader, hade alltså bra koll på vad det skulle handla om och hur det skulle läggas upp, även om det ju var Lorentzon som representant från kommunen som skulle stå för mötet. Så ringde han samma morgon och var sjuk, jag skulle fixa mötet ändå tillsammans med bankrepresentant som också var engagerad i projektet samt en konsult som skulle förklara det tekniska. Enligt Lorentzon skulle det inte vara några problem, han sa att jag skulle fixa det, enligt bankkillen var det inga problem, klart jag skulle fixa det här! Men så berättade jag om den sjuka näringslivschefen för några kvinnor som också skulle komma på kvällen och där blev reaktionerna uteslutande tvärtom; "Men då måste du ju ställa in"; "Men ska du inte skjuta på mötet då?", "Men hur ska det gå utan honom?". Missförstå mig inte nu, ni kvinnor som reagerade så här, jag förstår att ni gjorde det av omtanke om mig och var oroliga för hur det skulle gå. Men jag kan inte låta bli att notera skillnaden i reaktion, i synsätt, i tanken på vad vi kan. Många har påpekat detta för mig tidigare, ändå blev jag berörd av hur lite vi kvinnor tror på oss själva, hur lite vi tror oss om att klara, hur låga förväntningar vi har på andra kvinnor. Ska vi kunna åstadkomma någon riktig förändring måste vi börja med oss själva! Nu har jag ju intervjuat många kvinnor och de har nästan alla en sak gemensamt; de har vuxit av ansvaret att leda ett företag och de har klarat det! Om vi bara tillåter oss att VÅGA så kan vi betydligt mer än vi tror, men då underlättar det om vi också tror på varandra. Hur gick mötet då? Tja, jag tycker det gick riktigt bra, kanske till och med över förväntan för både kvinnor och män vågade yttra sig, ventilera åsikter och förslag, och det är bara när det är högt i tak och diskussioner är tillåtna som vi kan utvecklas och komma vidare. Stor kram till er alla fantastiska kvinnor!

Nu har jag intervjuat tio väldigt olika kvinnor, och det är verkligen tio olika anledningar till att de är just där de är i livet. Jag har valt ut kvinnor både som företagsledare och som egna företagare, ensamföretagare, en del med många anställda och en del som driver företag tillsammans med sin man, allt för att få stor stor spridning som möjligt. Målet är att intervjua minst femtio stycken, fast gärna hundra, då har jag fått ihop ett bra underlag att sammanställa. Jag är både glad och förvånat att alla jag ber om intervju tar sig tid att svara på mina frågor och svarar så ärligt och uppriktigt (alla är anonyma, i sammanställningen till länsstyrelsen är de bara siffror) och de berättar om glädjen, lusten och drivkraften i att ha ett eget företag. Samtidigt som de delar med sig av allt det jobbiga med att vara egen eller inneha en hög post, ensamheten med besluten, oron över ekonomin, slitet med långa dagar, bekymren över hur företaget ska överleva. Jag skickar alla intervjuer till länsstyrelsen och när jag gjort klart sammanställningen ska de bli till hjälp för att bättre förstå företagares villkor och hur man kan göra för att få fler kvinnor att våga ta steget till eget eller göra karriär. För att kvinnor vill råder det ingen tvekan om, kvinnor vill och många längtar efter att göra just det, men olika faktorer håller tillbaka, helt i onödan. Bara kunskap kan ändra på det, kunskap och attitydförändringar, kan jag genom dessa intervjuer och kommande enkäter bidra med en liten pusselbit till detta förändringsarbete så är jag mer än nöjd. Så, det kan bli glest mellan inläggen även i fortsättningen, men jag ligger inte på latsidan, rapporter kommer! Må så gott allesammans!