Mansgrupp!
Jag tror vi måste ha vissa grundförutsättningar som alla kan vara överens om. Men redan där kan man lätt stöta på patrull. Om man säger att det finns genetiska skillnade på kvinnor och män vilket gör att vi till viss del tänker, agerar, reagerar, kommunicerar, prioterar osv, olika så finns det de som håller med, medan andra, övervägande yngre, anser att allt detta beror på tradition och uppfostran. Det enda som skiljer är vissa små fysiska egenskaper såsom denna lilla detalj med att föda barn och amningen som kan följa därpå (fast det detaljen har vi ju rationaliserat bort, om inte annat så finns det bröstpump).
Så, innan jag fortsätter mitt jämställdhetsprojekt i Valdemarsviks kommun vill jag redogöra för min ståndpunkt i den här frågan.
Jag är fyllda 42, gift och har tre barn. Har i hela mitt liv varit intresserad av vad som formar en människa och hur vi blir de vi blir. Läst mycket och pratat mycket med många. Jag är av den starka övertygelsen att vi är olika för vi behöver hela spektrat i samhället, vi behöver de kvinnligaste kvinnorna och de manligaste männen, vi behöver också alla däremellan, ända till de manhaftigaste kvinnorna och de mest feminina männen. Alla har en aspekt, synpukt och åsikt att berika världen med, alla har en egen infallsvinkel som kan stärka samhället och bygga en mer hållbar värld. Men problemen uppstår när vi lägger en värdering vid egenskaper, intressen eller prioriteringar. I vårt moderna samhälle har det blivit korrekt och logiskt att det anses mer värdefullt, ger högre lön, att ägna sig åt maskiner, industri eller pengar, än att vårda människor, att vårda sjuka, utbilda, fostra, förlösa eller vårda vid livets slutskede. Alla dessa typiskt kvinnliga arbeten har en lägre status än de typiskt manliga yrkena. Detta är ett mycket stort problem! Det visar att vi värdesätter döda ting betydligt högre än levande varelser, och det skrämmer mig. Jämställdhet i mina ögon är absolut inte att vi ska vara lika eller göra samma saker, MEN vi ska vara lika mycket värda, våra ord,åsikter och synpunkter ska väga exakt lika tungt som en mans, även om vi uttalar dem med en svagare röst, utan stor mage och med armarna i kors över bröstet.
Så, hur når vi dit? Har inte hittat det ultimata svaret, men jag tror på dialog och kommunikation så jag har börjat bjuda in till en mansgrupp för att höra några lyckade mäns tankar i frågan....Jag återkommer!
