Ja, vad gör jag nu då?
Nu ska vi se, det var väl i förrgår som näringslivschefen ringde mig och frågade något i stil med "Vill du bli projektledare för..."jag minns inte hur han sa.."kvinnliga företagare i Valdemarsvik?", eller något liknande.
Jag blev ju glad, förstås. Projektledare låter väl bra, och det där med kvinnliga är ju mitt gebit, företagare har jag varit i drygt elva år. När han sedan nämnde jämställdhet så var jag nog fast, även om jag inte helt sagt ja än. Jag svarade att jag ville veta mer, fick lite papper och två namn; Ewa och en Erica i Linköping. Idag träffade jag Ewa och fick mer information om vad som gjorts innan och vad som är tanken med rc som nu ska byta namn till Winnet, Wimmen In Network. (Lite dataaktigt namn, men jag förstår tanken), pratade som hastigast med en sprudlande Erica som välkomnade mig till länstyrelsen i Linköping på måndag för en heldag i Winnets namn.
Tänk vilka vändningar livet kan ta. Jag som aldrig tänkt ingå i en kvinnogrupp, eller nätverk överhuvudtaget, har den senaste tiden mer och mer funderat just i nätverksbanor eftersom jag ser den förödande manliga dominansen i vår kommun. För mig handlar det inte om rättviseskäl; att lika många kvinnor som män ska ha feta arvoden från styrelser och chefsuppdrag, utan det handlar om en balans i arbetet som rör oss alla. Häromveckan intervjuade jag nya ordförande för barn -och utbildningsutskottet, Helen J Kokkonen, idag Ulla Wallring Fall, ny ordf. för vård och omsorg. Båda pratade om de mjuka värdena, personalen, vården, utbildningen, bemötandet osv, där män ofta sätter fokus på byggnader och lokaler. Utan ändamålsenliga lokaler kan vi inte bedriva god vård eller utbildning, utan bra värdegrund, utbildning och pedagogik kan vi heller inte erbjuda bra vård eller utbildning. Vi behöver lära oss att samarbeta, för allas bästa. Både män och kvinnor behövs, likvärdigt. Det är dags att alla får upp ögonen för det.
Så, jag återkommer efter heldagen i Linköping på måndag då jag förhoppningsvis vet lite mer om vad arbetet går ut på!
Må så gott och ta hand om varandra
Liona
Jag blev ju glad, förstås. Projektledare låter väl bra, och det där med kvinnliga är ju mitt gebit, företagare har jag varit i drygt elva år. När han sedan nämnde jämställdhet så var jag nog fast, även om jag inte helt sagt ja än. Jag svarade att jag ville veta mer, fick lite papper och två namn; Ewa och en Erica i Linköping. Idag träffade jag Ewa och fick mer information om vad som gjorts innan och vad som är tanken med rc som nu ska byta namn till Winnet, Wimmen In Network. (Lite dataaktigt namn, men jag förstår tanken), pratade som hastigast med en sprudlande Erica som välkomnade mig till länstyrelsen i Linköping på måndag för en heldag i Winnets namn.
Tänk vilka vändningar livet kan ta. Jag som aldrig tänkt ingå i en kvinnogrupp, eller nätverk överhuvudtaget, har den senaste tiden mer och mer funderat just i nätverksbanor eftersom jag ser den förödande manliga dominansen i vår kommun. För mig handlar det inte om rättviseskäl; att lika många kvinnor som män ska ha feta arvoden från styrelser och chefsuppdrag, utan det handlar om en balans i arbetet som rör oss alla. Häromveckan intervjuade jag nya ordförande för barn -och utbildningsutskottet, Helen J Kokkonen, idag Ulla Wallring Fall, ny ordf. för vård och omsorg. Båda pratade om de mjuka värdena, personalen, vården, utbildningen, bemötandet osv, där män ofta sätter fokus på byggnader och lokaler. Utan ändamålsenliga lokaler kan vi inte bedriva god vård eller utbildning, utan bra värdegrund, utbildning och pedagogik kan vi heller inte erbjuda bra vård eller utbildning. Vi behöver lära oss att samarbeta, för allas bästa. Både män och kvinnor behövs, likvärdigt. Det är dags att alla får upp ögonen för det.
Så, jag återkommer efter heldagen i Linköping på måndag då jag förhoppningsvis vet lite mer om vad arbetet går ut på!
Må så gott och ta hand om varandra
Liona
