Winnet Valdemarsvik

Ännu en dag i Linköping, den här gången med möte på universitetet med den mycket trevliga Göran som fått uppdraget att hitta studenter som vill göra dokumentationsuppdrag åt Winnet. Sedan en träff med nya projektledaren för Winnet på länsstyrelsen, Emina,för att diskutera mina uppgifter och hur jag ska fortsätta. Eftersom jag älskar att träffa folk, fråga och göra intervjuer ska jag utvidga mina träffar till hela länet och då fokusera på banker och andra finansinstitut, Almi och liknande, för att undesöka attityderna där när det gäller jämställdhetsfrågor. Snacka om undebart jobb! Jag får betalt för att fråga ut folk om någor som verkligen intresserar mig. I Valdemarsvik fortsätter jag med gruppträffarna där jag dels genomför en enkel enkät och dels ger allmänna frågeställningar som gruppen får diskutera. Där sitter jag med papper och penna och antecknar så pennan nästan ryker. I morgon är det dags för politikerkvinnorna att ge sin syn på jämställdhet, varför det ser ut som det gör och vad man kan göra åt det. Exakt vilka som är där kommer jag ju inte att avslöja, men jag kan nog förvänta mig en spännande kväll imorgon.....

Redan innan förra veckans inspisationskväll för näringslivet fanns det röster som påpekade den manliga dominansen på föreläsare, jag själv var en av de som skrev om det. Men jag gick dit ändå med hyfsat öppen inställning och tyckte att kvällen var riktigt lyckad, visst var alla föreläsare män, men det de sa var intressant och mer givande än kvinnan förra året som pratade om att vi ska vara snällamot varandra för då känns det så skönt i magen, och så klappade hon sig på magen för att visa hur det kändes. Många tyckte den föreläsningen var gicnade och lärorik, jag tyckte det var trams och självklarheter, men vi är ju alla i vår fulla rätt att tycka vad vi vill och vi uppfattar saker olika, vi har olika intressen, erfarenheter och referensramar. Det är inte lätt att snickra ihop en föreläsning som passar 200 personer i en så heterogen grupp som "näringsliv och politiker". Då är det nog lättare om man vänder sig till en grupp sjuksköterksor, eller en grupp hockyspelare. Men vi var många som tyckte att kvällen varit givande, bra tempo och intressanta ämnen (självklart är Linköpings centrumarbete anatagligen mer intressant för en handlare än för fabriksföretagare men sånt får man väl stå ut med ibland.) Så kom då den bittra eftersmaken i helsidan som gjorde ner hela kvällen för att den ansågs för grabbig! Upprinnelsen till den artikeln var att en reporter läst en negativ blogg, där en kvinnlig politiker förklarat att hon valt att inte delta på kvällen som en markering mot grabbigheten. Jag vet inte hur många som tycker som bloggaren, men av alla jag pratat med så tyckte alla att det var en bra kväll och att detta bara drar ner jämställdhetskampen till sandlådenivå, tyvärr. Visst kan man tycka det är bra att frågan debatteras, men nivån blir låg när den handlar om en enda kväll, än värre blir det när politikerna försöker lägga första förband på skadan genom att nästan lova att nästa kommunchef ska bli en kvinna! Ska vi inte i första hand söka efter en kompetent kommunchef, gärna en kvinna. Jämställdhet är en viktig fråga, den får inte haka upp sig på en kväll med manlig dominans när hela kommunen styrts och styrs av män, varför är det ingen som "rasar" mot detta? Eller är det för att det är så lätt att "rasa" mot en tjänsteman som bara jobbat i kommunen under ett år och inte har några släkt -eller vänskapsband till höger och vänster, är det för att vi hellre lastar över problematiken på någon annan istället för på oss själva? Är det så omöjligt att se det egna ansvaret i vardagen så vi väljer att lägga så mycket krut på en enda kväll för att den drog mycket folk och kan engagerar många? Som vanligt har jag inte svaren, men jag hoppas att du har det.

Jag provar mig fram på ny mark, och efter den första träffen med en grupp, de lyckade männen, vet jag inte om gruppdiskussioner är det ultimata sättet för att utröna människors attityder och åsikter, men intressant var det verkligen. Vad sa då de, de där männen som det gått bra för med eget företag eller karriär till en hög chefspost? Jo, de pratade mycket om männens starka tävlingsinstinkt, att de tävlar mot andra företag, sig själva, förra årets resultat, kurskamraten som gick ut samtidigt. Denna starka tävlingsinstinkt ledde till att de var beredda att offra mycket mer än vad kvinnor gör, de tvekade inte att resa långt, offra tid med familj och vänner, offra sin fritid, allt för att lyckas. Män kan ta en fet smäll och resa sig, kvinnor går hem och tjuter. Kvinnor prioriterar vänner, fika och träning. Kvinnor måste bli tuffare, lära sig slå sig fram, ta för sig. Samtidigt som någon förde fram åsikten att kvinnor blir tuffare bemötta av män än vad andra män blir. Fast det betydde ju bara att kvinnorna måste lära sig att bli ännu tuffare.... Dagen efter träffade jag en av männen som var med och han hade tänkt mycket på det som sas dagen innan, han var inte säker på att det är så de tänker, de lät ju som "värsta mansgrisar", och det var ju tankarna om att det är viktigt med mångfald, att dynamiken i en grupp är viktig, de tankarna fördes ju också fram och det var de som var viktigast, ansåg han.... Det är nog svårt att säga något annorlunda mot gruppen, fast alla var vuxna och självständiga män. En annan man jag pratade med i går höll med; det blir lätt en jargong när flera män träffas, det kanske inte är så här de tycker egentligen. Kanske jag ska försöka träffa männen en och en, se om det blir annorlunda svar. Som sagt, jag provar mig fram, och det är så otroligt intressant. På onsdag ska jag träffa en grupp politikerkvinnor för att höra deras tankar kring dessa frågor; just i vår kommun är det ju väldigt stark mansdominas inom politikens toppskikt, vad beror det på, kan/bör det ändras, i så fall hur? Veckan därpå är det dags för en liknande träff med politikermän. Allt som sagts och sägs på dessa möten skriver jag ner och kommer att redovisa på något sätt längre fram, när jag är färdig med de första undersökande enkäterna, träffarna. Men exakt vilka jag träffar är självkart hemligt :) Må så gott allesammans i det märkliga novembervädret!

Vilken tid allt tar, och att plaenera möten med olika människor tar minst fem gånger så lång tid som man tror, eller i alla fall vad jag tror. Nu har jag ju ialla fall fått klart med "Tio lyckade-män"-frukost den 21 (hoppas bara att inte alltför många avbokar i dessa sjukdomstider), samma dag ska jag träffa tio politikermän och den 30/11 är det dags för 10 politikerkvinnor för att diskutera jämställdhetsfrågor. Men redan när jag ringer upp för att bjuda in till träffen så börjar ju tankarna och idéerna flöda hos personerna jag pratar med. Det ska bli väldigt spännande att höra vilka svar jag får på mina frågor. Har en känsla av att det kommer att skilja ganska mycket mellan grupperna. Intressant också att denna enkla inbjudan skapade så negativa reaktioner från en bloggare, men jag får väl se det positiva i det också; det finns ett intresse för frågan och i vår lilla kommun händer inte så mycket så här års, alltså väcker till och med ett frukostmöte med tio lyckade män engagemang... Har inlett ett litet samarbete med Marieborgs folkhögskola som håller kurser intill mitt kontor, de gjorde en enkät med jämställdhetsfrågor som jag idag har lagt ut på olika platser; några arbetsplatser, turistcenter, af, biblioteket och Strömsvik. Om du har lust att svara på de korta frågorna så skulle jag bli glad. Detta är en början för att stämma av hur man ser på de här frågorna i vår kommun. Nästa vecka på onsdag, hämtar jag in enkäterna och sedan ska eleverna sammanställa svaren till snygga staplar i sin matteundervisning. Jag tackar för hjälpen och hoppas att eleverna tycker det är kul, och inte bara slitigt med statistikdelen.... Sedan är planen att jag ska genomföra flera enkäter under året, och förhoppningsvis kunna märka av en skillnad i svaren till nästa höst. Men jag ska också ta det lugnt så jag hinner reflektera över vad jag gör.....

Sedan jag började med det här projektet så har jag öppnat alla dörrar ut mot människor jag möter för att höra olika tankar om jämställdhet, företagande och ofta blir det också tankar om livet i stort. Man vet aldrig vad andra människor tänker eller har för erfarenheter förrän man de själva berättar. Idag pratade jag med en kvinna som driver ett företag sedan några år tillbaka. När vi kom in på det här med vilka problem som hon stöter på så kom svaret tveklöst och direkt; "Det är svårt att vinna deras förtroende", och menade då männen, t ex myndigheter, leverantörer eller andra som man måste förhandla med, göra affärer med och skapa en relation med. Att många kvinnor tidigare vittnat om problem med att gå till banken, svårare att få lån än en man osv, det har jag ju hört. Men jag har nog inte tänkt att dessa problem kan sprida sig till andra områden också. Vad beror det här på? Är det fortfarande så att företagaren ska vara en man för att inge förtroende hos andra? Hur ändrar man på det här tänket? Ska vi omuppfostra alla män, eller? Tips? Desto mer förvånande då att möta en man som uppriktigt frågort mig om det här med jämställdhet verkligen är ett problem i vår kommun, att det är något viktigt att jobba med. Tja, jag tycker det, av väldigt många orsaker men rent krasst ekonomiskt behöver vi ju alla goda idéer som går att hitta, varför ignorera hälften av befolkningen? Eftersom alla inte hade möjlighert att komma på "Lyckade män"-frukosten så blir det en liknande träff med ett gäng polikermän. Redan nu undrar jag ju om det blir någon skillnad på deras svar och åsikter jämfört med företags -och karriärsmännen. Den 21:a november träffar jag båda grupperna. Ska bli intressant att höra ännu fler nya tankar.