Winnet Valdemarsvik

Häromdagen var jag på ett möte med ett gäng nya bekantskaper. Vi var faktiskt en nästan helt jämn blandning av kvinnor och män, 6 av varje och så en man som mötesledare. Jag tänkte en stund in i mötet att jag skulle klocka tiderna som män och kvinnorna pratade men det behövdes inte. Väldigt snabbt kunde jag konstatera att tiden tillhör män, det är män som pratar mest, som avbryter och gärna förminskar eller ignorerar kvinnor, fortfarande. Oavsett grupp, oavsett ämne, oavsett ålder eller utbildning, oavsett alla andra parametrar så har det naturliga i möten mellan kvinnor och män blivit att det är männen som tar sig rätten att tala.

Det mest intressanta i sammanhanget kom när vi började diskutera arbetsmarknaden och hur toppjobben tillsätts. Då tar en äldre, gråhårig herre till orda, själv innehavare av en hög post. Han förklarar mycket tydligt att det är bra med kontakter, det är självklart lättare att anställa någon när "Min pappa känner din pappa och man vet vem man har framför sig, det skapar bindningar och personen kommer att göra ett bättre jobb". Jag förklarade då att just detta är ett stort problem i Sverige, att vi så ofta tillsätter toppjobb efter kontakter och inte i första hand meriter, detta gör att stora grupper stängs ute från dessa karriärsvägar, både kvinnor och invandrare får svårt att ens få reda på att dessa jobb finns. Ett sätt att komma runt problement skulle vara att införa anonyma jobbansökningar så kvinnorna åtminstone hade en chans att söka jobben. Men då slog den äldre mannen bestört ifrån sig "Då kan man ju få in vem som helst, det går ju inte!"
Jag är väldigt glad att jag träffade denne äldre man som satt stadigt på sin chefspost, för nu har jag ett tydligt ansikte på ett av våra stora problem i Sverige, och en stor orsak till det tjocka glastak vi kvinnor har att slåss emot. Men vi har inte råd att förlora detta enorma kompetenskapital som nu står utanför arbetsmarknaden, utanför företagslivet, utanför politiken och föreningslivet. Sverige behöver ta tillvara alla resurser som finns, då kan vi inte bestört säga "Vi kan ju få in vem som helst" utan med öppna armar säga  "Välkommen in med nya, friska idéer för vi behvöer dem så väl".

 

Läste häromdagen denna intressanta artikel,  och det här är inget som kommer att ändra sig av sig själv, så det är bara att kavla upp ärmarna och börja jobba!
.....och du, ta med en klocka nästa gång du ska på möte!

 

Ja, den här bloggen hade jag helt glömt bort, men nu ska den komma till liv igen då det finns chans till fortsättning för Winnet Östergötland. Regeringen har beslutat om pengar till resurscentra runt om i landet och självklart vill Winnet vara med och arbeta för ett mer jämställt företagsklimat. Under 2012 gjordes flera insatser i länet och många spännande möten, diskussioner och intressanta förslag har vi varit delaktiga i. Men vi är alla överens om att det här bara är början; nu när vi satt fokus på strukturer och organisationer ser vi att det finns mycket att jobba med när det gäller kunskap och förståelse. Det behövs kompetensutveckling inom jämställdhetsfrågor och kanske framförallt inom kvinnors företagande. Bara genom fakta kan vi påverka fördomar och rena antaganden.

 

Just nu arbetar vi dels med avslutning av förra årets arbete med LEA-rapporterna som gjordes av flera byalag runt om i länet och dels besöker vi kommunerna för att ha en dialog om Winnets arbete, det som gjorts och vilka behov man ser framöver. Det är oerhört värdefullt för oss att träffa kommunföreträdare för att diskutera dessa frågor och det skiljer sig mycket mellan kommunerna hur mycket vikt man lägger på jämställdhetsarbetet. Det är lätt att tänka "Vi behandlar alla lika och ingen blir diskriminerad", men då vet man inte att om t ex företagsstöden är könsneutrala så får kvinnorna bara en bråkdel av stöden. Det behövs att medvetet tänk kring jämställdhet för att det ska bli verklighet, annars rullar allt på i enkörda hjulspår. Med det tänket förlorar våra kommuner både framtida företagssatsningar och invånare, har vi råd med det?