Winnet Valdemarsvik

Häromdagen var jag på ett möte med ett gäng nya bekantskaper. Vi var faktiskt en nästan helt jämn blandning av kvinnor och män, 6 av varje och så en man som mötesledare. Jag tänkte en stund in i mötet att jag skulle klocka tiderna som män och kvinnorna pratade men det behövdes inte. Väldigt snabbt kunde jag konstatera att tiden tillhör män, det är män som pratar mest, som avbryter och gärna förminskar eller ignorerar kvinnor, fortfarande. Oavsett grupp, oavsett ämne, oavsett ålder eller utbildning, oavsett alla andra parametrar så har det naturliga i möten mellan kvinnor och män blivit att det är männen som tar sig rätten att tala.

Det mest intressanta i sammanhanget kom när vi började diskutera arbetsmarknaden och hur toppjobben tillsätts. Då tar en äldre, gråhårig herre till orda, själv innehavare av en hög post. Han förklarar mycket tydligt att det är bra med kontakter, det är självklart lättare att anställa någon när "Min pappa känner din pappa och man vet vem man har framför sig, det skapar bindningar och personen kommer att göra ett bättre jobb". Jag förklarade då att just detta är ett stort problem i Sverige, att vi så ofta tillsätter toppjobb efter kontakter och inte i första hand meriter, detta gör att stora grupper stängs ute från dessa karriärsvägar, både kvinnor och invandrare får svårt att ens få reda på att dessa jobb finns. Ett sätt att komma runt problement skulle vara att införa anonyma jobbansökningar så kvinnorna åtminstone hade en chans att söka jobben. Men då slog den äldre mannen bestört ifrån sig "Då kan man ju få in vem som helst, det går ju inte!"
Jag är väldigt glad att jag träffade denne äldre man som satt stadigt på sin chefspost, för nu har jag ett tydligt ansikte på ett av våra stora problem i Sverige, och en stor orsak till det tjocka glastak vi kvinnor har att slåss emot. Men vi har inte råd att förlora detta enorma kompetenskapital som nu står utanför arbetsmarknaden, utanför företagslivet, utanför politiken och föreningslivet. Sverige behöver ta tillvara alla resurser som finns, då kan vi inte bestört säga "Vi kan ju få in vem som helst" utan med öppna armar säga  "Välkommen in med nya, friska idéer för vi behvöer dem så väl".

 

Läste häromdagen denna intressanta artikel,  och det här är inget som kommer att ändra sig av sig själv, så det är bara att kavla upp ärmarna och börja jobba!
.....och du, ta med en klocka nästa gång du ska på möte!